nevertrust

Lite sent på måndagkvällen kom Arvid hem efter ett energifyllt träningspass. Han njuter verkligen av att få komma bort från den dystra verkligheten en stund. Energin flödar, och Arvid är omtyckt av sina träningskamrater. Den lila gnutta energi han har, delar han med sig av. Han är en god människa innerst inne. Träningen, som är av japansk härkonst, innebär en delmeditation. Att sitta ner, andas och konfrontera sina demoner och avfärda dom, är verkligen underbart. Allt som är av ondo försvinner. Arvid älskar sin Aikido.
  Efter träningen duschas och bastas det. Det är inte bara sinnet om får en snabbstädning. Även kroppen får sitt. Det utvecklas tankar och filosofier i bastun. Arvid är helt övertygad om att hela regeringen borde bytas ut mott ett gäng utmattade bastubadare. Allting verkar vettigt på nåt vis.
  Lite senare skiljs Arvid och hans träningskamrater åt. Han vandrar hemåt. Med varje steg han tar ökar dysterheten. Han är på väg hem till den kalla, tråkiga och energikrävande lägenheten. Med varje steg ökar ångesten. Om bara en liten stund är han ensam igen. De demoner han jagat bort under meditationen är på väg tillbaka. Och dom är arga för att dom blivit glömda. Om än för en liten stund.
_"Låt mig för i helvete vara. Jag vill inte ha er här", skriker Arvid ut.
Det bara ekar i tomheten. Ilskan och aggen ger bara energi till demonerna. Han sätter sig sakta ner i soffan för att meninsglöst stirra på TV-skärmen tills ögonen inte längre orkar vara öppna. I takt med att hans medvetande vakenhet övergår i dröm, rotar sig demonerna fast i hans tomma bröst. Och dom är ute efter hans drömmar... Likt en tsunami välver de onda drömmarna sig runt hans undermedvetna. Likt rostiga knivar, skär dom sig djupt in hans själ. Dom lämnar blödande sår, och tydliga ärr...
  Arvid vaknar med ett skrik. Han är kallsvettig, och tårarna bara rinner.
Ändå är Arvid inte helt säker på att allt var en dröm. Och det skrämmer honom...