nevertrust

Det som inte dödar, det härdar. Så sägs det i alla fall. Jag borde vara ganska hård vid detta laget..

Vaknade i morse, sen var den dagen förstörd. Seriöst. Vad kan man förvänta sig av en dag som innebär att man måste stiga upp?

När jag skriver i morse menar jag 0127. Har en något snedvriden dygnsrytm som mitt arbete så vänligt skänker mig... Vet inte vad som är dag eller natt längre. För mig finns bara "vakentid", "jobbtid" och "sovtid". Och ibland så känns det som de 3 flyter in i varandra och tar plats och tid, som egentligen inte finns.
Masade mig ur soffan bort till datorn för att slå ihjäl lite tid. Såg att min enda vän "BillyBob" var vaken. Hörde av mig till honom, och med kaffesugna steg förflyttade vi oss till vattenhålet i natten,  sörplade jawa, och pratade strunt. Travade hem till BB och drog igång en film. Kollade på en lite småarg grön gubbe med mycket inneboende agressioner, men ett stort hjärta. Lite som jag faktiskt. Men jag genomgår inte stora förvandlingar som honom, utan e mest lite småsur och trött alltid. Och mitt hjärta måste jag hela tiden dubbelkolla så att det inte har stannat. När filmen var slut lovade vi varandra att det skulle bli simning på schemat. Och att vi inte skulle slänga en dag till i soptunnan. Jag gick hem, och BB gick och sov.

  Väl hemma började jag, med viss avsaknad av entusiasm, att städa lägenheten. Plockade fram dammsugaren, sen var energin slut. Tog mig bort till datorn för att surfa lite. På vägen till datorn ligger mina tennisracketar. Som jag, med löfte om att de flitigt skulle användas, betalade 3000 för. Har inte hållit i dom på 6 månader. Det känns som att dom bara ligger där och hånflinar mig i ansiktet. Bestämde mig i stället för att kolla så att mitt 5000 kronors samurajsvärd inte börjat rosta. Tre delade PET-flaskor senare, drog jag igång en film...
  Eftermiddagen kom, och med packad ryggsäck gick vi iväg för att simma. En falafel, och en stor latte senare, skildes vi åt, och BB gick hem och sov. Tror jag ska göra det oxå. Det närmsta jag kommer simning idag, är några desperata armtag i duschen.
  Dagarna fylls av meningslöshet, och det är svårt att inte hoppa på det tåget.  Man vill så mkt, men det händer så lite. Springer runt i mitt ekorrhjul, och låtsas ha det bra... Dag blir natt, natt blir dag. Men vad bryr jag mig om det... Det e ju bara skit ändå...

"Ljuset i änden av tunneln, är bara strålkastarna på ett mötande tåg"