nevertrust

Då var det eftermiddag igen. Vart tar tiden vägen. Befinner mig i ett aningen dekadent melakoliskt stadie, där jag inte verkar ha koll på nånting. Ibland vet jag helt ärligt inte om jag är vaken, eller om jag dömmer.

Har blivit ytterligare en natt/morgon/eftermiddag med bara film. Jag kollar ganska mkt film. Kanske är det för att jag under ca två timmar kan fly min egen verklighet, och för en stund bli samuraj eller CIA-agent. Min egen verklighet är inte direkt manus till en storfilm. Möjligtvis skulle "Taxidriver" kunna påminna. Bortsett från en detalj. Jag skiter i samhället, och att ge sig ut på bärsärkargång skulle inte ge mig nånting. Bara träningsverk. Skulle jag gå bärsärkar gång för att göra mitt liv till nåt bättre, hade jag fått börja med en kula i pannan på mig själv. Då kommer en chans till en nystart.



Men det finns de som har det värre. Kollade på Fantomen. Finns underlag till en kanonfilm, men istället fokuserar man på lila trikåer som framhäver Billy Zanes skrev. En riktig skitfilm. Att vara den som deltagit eller regisserat denna kalkon bland kalkoner kan inte vara något annat än djupt deprimerande.

Förresten. Jag kom på. Filmen om mitt liv skulle handla om en samuraj som jobbar för CIA, som iförd lila trikåer kör taxi, och påpekar allt för alla, som de egntligen redan visste.
- Jorden är rund, och går solen upp i morgon, är den dagen oxå förstörd.

Nu ska jag göra mig klar för att jobba alldeles för många timmar. Har världens ensammaste jobb. Det är tur att man är halvt mano-deprimerat schizofren. Annars hade det ju aldrig gått...

"10 000 lemlar kan inte ha fel"