Det fina vädret blåste bort...
Arvid vaknade framåt lunchtid efter en natt av meningslöst farande runt halva skåne. Nu ska han vara ledig i tre dagar. Sömndrucket tittar han ut genom fönstret och konstaterar att det fina vädret som varit som en nagel i ögat när han jobbat, nu är borta. Det känns nästan som om det små regndropparna bildar ett rått hånflin när det träffar marken. Men Arvid tänker inte tryckas ner. I tre dagar kan han göra precis vad han vill. Blir nog en del sova. Han har en del att ta igen.
Helgen var en ganska intressant upplevelse. Arvid var ute i fredags och slappnade av på båten med det rogivande namnet. Det var en av Arvids bästa vänner som drev Pubbåten Peaceful. Han hade inte varit där på väldigt länge, men togs emot med öppna armar. Han satte sig ner och spåkade med kocken över en öl och en gammeldansk. De diskuterade menyer och fläskfilé. Arvid vill bl kock på riktigt. Han älskar att laga mat,och har jobbat mkt i kök. Men utan papper från restaurangskola, är det svårt att få jobb...
Klockan började närma sig stängning, och Arvid hjälpte till att stänga Peaceful. Med värme i hjärtat över det varma mottagandet knallade han hemåt. Berusad på öl och på livet. Han mådde för en stund bra. En känsla som varit frånvarande ett tag. Han bestämde sig för att kvällen inte skulle vara slut. Han travade med glada steg bort till puben där Roy jobbade. Det är ett ställe för den lite yngre publiken. Ett halvsunkigt hak med hyfsad stämning. Bartenders som häller upp starka groggar till de unga flickorna som släpper alla hämningar. Ganska intressant att stå och se skådespelet med hyfsat nyktra ögon. Tjejer som vickar på höfterna och får killarna att gå på händer, om de skulle vilja. Den kanske lite tragiska biten är de äldre herrarna i 45-årsåldern, med massiva sedelbuntar i fickorna. De bjuder flickorna på sprit, och tror att de ska få smaka lite lammkött. Det shotas hejvilt, och folk blir bara fullare och fullare. Arvid höll sig i sitt hörn och iaktog skådespelet, samtidigt som han smuttade på en öl och en gammeldansk. Han tänkte för sig själv.
-"Har jag verkligen blivit så gammal? Höll vi på på samma sätt?"
Han konstarerade att det nog var så. Tiderna förändras, men inte människor.
Tre dagars hårt arbete började göra sig påmint, och Arvid hoppade i en taxi och åkte hem. Lite lätt berusad lade han sig på soffan, för att bara ett ögonblick senare somna, för första gången på länge, med ett leende på läpparna...
Helgen var en ganska intressant upplevelse. Arvid var ute i fredags och slappnade av på båten med det rogivande namnet. Det var en av Arvids bästa vänner som drev Pubbåten Peaceful. Han hade inte varit där på väldigt länge, men togs emot med öppna armar. Han satte sig ner och spåkade med kocken över en öl och en gammeldansk. De diskuterade menyer och fläskfilé. Arvid vill bl kock på riktigt. Han älskar att laga mat,och har jobbat mkt i kök. Men utan papper från restaurangskola, är det svårt att få jobb...
Klockan började närma sig stängning, och Arvid hjälpte till att stänga Peaceful. Med värme i hjärtat över det varma mottagandet knallade han hemåt. Berusad på öl och på livet. Han mådde för en stund bra. En känsla som varit frånvarande ett tag. Han bestämde sig för att kvällen inte skulle vara slut. Han travade med glada steg bort till puben där Roy jobbade. Det är ett ställe för den lite yngre publiken. Ett halvsunkigt hak med hyfsad stämning. Bartenders som häller upp starka groggar till de unga flickorna som släpper alla hämningar. Ganska intressant att stå och se skådespelet med hyfsat nyktra ögon. Tjejer som vickar på höfterna och får killarna att gå på händer, om de skulle vilja. Den kanske lite tragiska biten är de äldre herrarna i 45-årsåldern, med massiva sedelbuntar i fickorna. De bjuder flickorna på sprit, och tror att de ska få smaka lite lammkött. Det shotas hejvilt, och folk blir bara fullare och fullare. Arvid höll sig i sitt hörn och iaktog skådespelet, samtidigt som han smuttade på en öl och en gammeldansk. Han tänkte för sig själv.
-"Har jag verkligen blivit så gammal? Höll vi på på samma sätt?"
Han konstarerade att det nog var så. Tiderna förändras, men inte människor.
Tre dagars hårt arbete började göra sig påmint, och Arvid hoppade i en taxi och åkte hem. Lite lätt berusad lade han sig på soffan, för att bara ett ögonblick senare somna, för första gången på länge, med ett leende på läpparna...
Kommentarer
Trackback
